Brev från de koloniserade

Jag har alltid gillat Cornelis Vreeswijk – en av de största svenska trubadurerna.

Tack för inspirationen att beskriva fördomarna om serber i Sverige.

Originalversen först. Min tolkning av samtiden efter.

Originalsången hör ni här:

 

Brev från kolonien / Brev från de koloniserade

Hejsan morsan, hejsan stabben!
Här är brev från älsklingsgrabben
Vi har kul på kolonien
Vi bor 28 gangstergrabbar i en

Hejsan Sverige, hejsan stabben!
Här är brev från hemska grabben
Det är hårt på kolonien
Vi bor 28 gangster-serber i en
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Stor barack med massa sängar
Kan ni skicka mera pengar?
För det vore en god gärning
Jag har spelat bort vartenda dugg på tärning

Stor Barack med massa vapen
Kan ni se till galenskapen?
För det vore en god chans en
Att sluta tro på enbart NATO-alliansen
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Här är roligt vill jag lova
Fastän lite svårt att sova
Killen som har sängen över mig
Han vaknar inte han när han behöver nej

Här är roligt vill vi lova
Fastän lite svårt att sova
Serben ovan snarkar i ett
Han är kriminell och vakt på Compagniet
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag har tappat två framtänder
För jag skulle gå på händer
När vi lattjade charader
Så när morsan nu får se mig får hon spader

Vi framställs som psykopater
Som Breivikar men ej kamrater
Det vi önskar är dialoger
Men då hetsar regissören med fler monologer
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ute i skogen finns baciller
Men min kompis han har piller
Som han köpt utav en ful typ
Och om man äter dom blir man en jättekul typ

Ute i skogen ligger liken
Även serber slängs i diken
Det är fred nu då var det krig var stans
Försoning kan ju inte ske med mer ignorans
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Jag är inte rädd för spöken
Och min kompis han har kröken
Som han gjort utav potatis
Och den säljer han i baracken nästan gratis

Stämplade som små banditer
Även skyldiga till celluliter
Ett storserbien vårt 2:a hemland
Som skall skapas genom mord rensning och mera brand
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Våran fröken är försvunnen
Hon har dränkt sig uti brunnen
För en morgon blev hon galen
För vi släppte ut en huggorm i matsalen

Som en burek utan löken
Smakar sanden i en öken
Vår kultur är fredligt härlig
Men vi brottas med en skum typ som oärlig.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Föreståndaren han har farit
Han blir aldrig var han varit
För polisen kom och tog hand
Om honom förra veckan när vi lekte skogsbrand

Nere på Balkan har vi farit
Det blir aldrig som det varit
För i media skrivs det meter
Om hur alla serber drivs av elakheter.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Ute i skogen finns det rådjur
I baracken finns det smådjur
Och min bäste kompis Tage
Han har en liten fickkniv inuti sin mage

Runtomkring oss finns det blåljus
I baracken endel småbus
Och vår bäste kompis Stojan
En sjujäkla far och svenskfödd har fått nojjan.
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Honom ska dom operera
Ja, nu vet jag inge mera
Kram och kyss och hjärtligt tack sen
Men nu ska vi ut och bränna grannbaracken!

Honom skall man landsförvisa
Medan eliten Nobelpris spisar
Kram och kyss och hjärtligt tack sen
Men nu skall vi be om ursäkt till galaxen
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
 

Vårt ansvar är att inte ljuga…

Så är vi här igen. (So, here we go again).

För 18e året i rad. ”Dagen efter” då jag med en olustig känsla i kroppen känner av hatet och misstron emot en folkgrupp i Sverige – serberna. Misstron mot mig, mina föräldrar, släkt och mina vänner med serbiska rötter. I media är den 11:e juli varje år tillängnad ”antiserbismen” i Sverige (och i stora delar av Västvärlden). Det är olustigt att känna sig förföljd av ”etablissemanget” som vänder ut och in på sig själva för att i möjligaste mån få sola sig i glansen av bosniakiska offer (från en sida i den Jugoslaviska konflikten). Offer som naturligtvis skall uppmärksammas och aldrig glömmas men också, för försoningens skull, sättas in i ett sammanhang och en helhet som beskriver händelserna utifrån faktiska skeenden. Som visar att fler var offer för det komplicerade inbördeskriget som mediedrevet och vissa politiker försöker förnekla till en enda isolerad händelse – planerad, icensatt och utförd av den serbiska armén.

Många är de serber i Sverige som verkar ge upp efter de senaste två åren av ökat engagemang mot hetsen. En hets som nådde sin höjdpunkt 2012 och som nu återigen eskalerar (med få nyansskillnader men med bättre samordning av allt att döma). I tron om att det kommer att ”gå över”. Med förhoppningar om att ”det löser sig”. Till och med från de organisationer som säger sig företräda serberna i Sverige är det kusligt tyst när det gäller vilket ben man skall stå på och hur mycket smutskastning av politiker, företrädare för antirasister och mediedrev man skall tåla innan man börjar agera. Hur mycket skall man tåla innan någon ställer frågan om en utländsk konflikt hör hemma i svensk inrikespolitik och om regeringen tänker göra något åt det. Sätta nya riktlinjer för integration, kommunikation och att involvera istället för att som nu söndra en slumrande minoritet.

Man förlikar sig kanske med tanken på att av ledande politiker, som av oss skattebetalare givits uppdraget att integrera ALLA människor i samhället och inte elda på separatism och misstro mellan folkgrupper, beskrivas som rasister, nazister, extremister, högervridna folkmordsförnekare. För så är det. Idag så beskrivs vi serber så. Inte alla serber dock. Det finns några serber som är snäppet bättre människor enligt uttalanden från representanter för Folkpartiet – de sk ”högvärdiga serberna”. (Intressant att en statssekreterare för integration i Sverige på ett rasistiskt sätt delar upp en folkgrupp i högvärdiga och mindre högvärdiga).

Endast de av oss som INTE tror på den svartvita propagandan om ”de goda mot de onda” som omger krigen i fd Jugoslavien. Endast de serber som INTE står i givakt när sanningen våldtas av den politiskt och imperialistiskt förankrade krigsförbrytartribunalen i Haag – endast vi är extrema och ”hyllar krigsförbrytare” så fort vi får möjlighet till det.

Det är dagen efter den 11e juli. Dagen efter politikers, mediers och div självutnämnda antirasisters spridning av påhopp och propaganda om massakern i Srebrenica 1995. Det är en förlamande känsla att läsa, höra och se på det jag enklast kan beskriva som ren rasism. 

Häxjakten på serber i Sverige fortsätter. Den möts med tystnad från serbiskt håll. Skall det behöva gå så långt att en etikett med ”Jag är serb” sys fast på våra kläder. Att skyltar med ”Serber och hundar – längst bak i bussen” införs. Att ”Vi serverar inte serber här” skall marknadsföras innan någon förstår vad som pågår?

Pozdravningar

DNS